25. nov, 2012

Lärarens stora betydelse

Jag utbildade mig till lärare 1980, efter att först några år tänkt att det var något jag inte skulle bli.

Men ändrade mig efter en sejour som kriminalvårdsassistent på Kumlaanstalten där jag mötte många borttappade själar som vad jag förstod egentligen aldrig haft någon större chans att bli goda samhällsmedborgare. De hade misslyckats i skolan och i livet, och det jag tyckte att jag förstod var hur viktigt det är att skolan är bra och en möjlighet att kompensera något för en otrygg familj.

Blev lärare i historia och svenska, och fick många bra kunskaper om lärarskapet i min utbildning i Linköping . Nu skulle jag sätta igång och förändra världen!

Men än återstod en del att lära. 

Jag minns en lektion om Kinas historia som jag skulle ha med en nia , i början av min bana som nyexad lärare. Jag tänkte gå igenom Kina på en fyrtiominuters lektion, och då gällde det att vara välplanerad, Kinas historia är ju rätt omfattande..

Så jag planerade länge och väl, tills kunskaperna satt hyfsat, och sen körde jag i full fart framåt. Nian som bestod av väldigt välartade tonåringar,  satt tyst och lyssnade. De mest flitiga längst fram antecknade tillochmed . " kommer det här på provet?"

Och när jag gick i mål med Mao fem minuter innan timmens slut var jag rätt nöjd med mig själv. Hade gått igenom allt och hade tid att fråga: är det någon som har några frågor? 

Conny räckte upp handen, och jag blev glad. Han brukade inte ha några frågor, så jag måste ha gjort något för att väcka hans intresse. Jag kände att lärarbanan var som gjord för mig!

-Ja, Conny, vad vill du veta?

- Vad blir det för mat idag? kom frågan, och jag vred mig under ackompanjemang av klassens förtjusta flin.

Sen den dagen har jag ständigt funderat över vad det är som gör att människor vill lära sig saker, hur man kan få dem med sig, hur man kan stimulera den inneboende nyfikenheten. Hur kan man få en nia att tycka att det är spännande med Kinas historia till exempel? Även innan lunch.

Har faktiskt ägnat ett långt lärar-, rektors-, chefsliv åt den frågan. Provat, utvärderat, förkastat, provat igen. Och ibland haft stunder av stor framgång, ibland platt fall.

Och nu har jag haft glädjen att träffa  professor John Hattie, som många år samlat ihop metastudier över "vad som gör att lärande sker hos elever" och hört om hans forskningsresultat som sammanfattningsvis lyfter fram lärarens stora betydelse. Inte som briljant föreläsare i första hand, utan som en som ser eleven, gör målen tydliga, hjälper till att begripliggöra vad som ska läras och varför, ger exempel, ger feedback och feed forward och  framförallt , UTMANAR elever att sträcka sig lite utöver vad de tror är möjligt.

Jag har också fått chansen att bli lärare igen, nu för andra lärare i Visible Learning Plus, programmet som hjälper lärare och skolor att bli de där som utmanar och undervisar på det alla mest optimala sättet enligt forskningen.http://www.challenginglearning.com/visiblelearning/

Ska bli mycket spännande , och jag håller tummarna för att alla mina år av lärande nu kan ge andra lite feed forward.