1. jan, 2018

Bittes Nyårsbetraktelse

Många nyår har man firat vid det här laget. Eller kanske inte alltid firat alltid, precis, men varit med om. Minns inte att det var så himla speciellt när jag var liten, klarade nog inte ens att vara vaken över tolvslaget då. Är rätt kvällstrött fortfarande faktiskt, och minns med viss fasa hur kämpigt det var när man som tonåring förväntades vaka och festa hela natten. Bilder stiger upp i mitt inre, av en mycket kall nyårsnatt, minst minus 20, då jag stod i en stenfrusen telefonkiosk (ni kan googla på det ordet, ni under 60) iklädd en kortkort kjol och en vit kortkort fuskpäls över mina nylonstrumpeklädda ben, och försökte ringa till nån, oklart vem, utan svar. Brrr! 
En annan iskall nyårsnatt inträffade på sjuttiotalet, då min rätt nyblivna man och jag firade vårt första nyår i vårt nybyggda hus på landet. Minus 40 grader var det då, i Svealand, vilket nog inte hänt nån gång efter det. Vi gick ut för att känna hur kallt det är när det är minus 40, och jag minns tydligt den fullkomliga tystnaden. Den isiga rymden kändes nära, kylan högg i ansiktet och frosten lade sig snabbt över ögonfransarna. Våra gästers bil var totaldöd, så det blev att sova över hos oss. Som tur var fungerade vårt värmesystem bra.
Sen många härliga nyår med min kusin och hennes familj, ibland hos oss, ibland hos dem. Nyårsraketer hade vi alltid, till barnens enorma förtjusning. 
Nu på senare år har vårt nyårsfirande mest krympt till en tvåmansföreställning, (eller tre, med Blossa)men vi brukar klara 12-slaget iallafall. 
Blossa vilar för säkerhets skull lite just nu, så hon ska orka, kanske man skulle följa hennes exempel.
Gott Nytt År på er alla vänner!