12. mar, 2016

Sov så gott!

Lilla mamma. Du som alltid älskade mig precis som jag var. Såg mig genom kärlekens glasögon, som gjorde mig vacker, klok och underbar. Som läste aftonbön med mig, Tryggare kan ingen vara, nej tryggare kunde jag inte vara än i din famn. Du som läste sagor varje kväll för mig, oförtröttligt. Unnade mig allt som var möjligt utifrån våra begränsade möjligheter, vovve, ridning, eget rum. Pappa och du sov i soffan i vardagsrummet.
Lilla mamma ,som var så lycklig över att jag fick och ville gå i skola. Du hade ju själv drömt om att bli lärarinna, det finaste av yrken. Och man ska stå på egna ben som kvinna, försörja sig själv, ansåg du, inte blir beroende av någon karl. Då är det lättare att bli lycklig, om det är kärlek och inte försörjning som är kittet i förhållandet.
Lilla mamma som blev en ivrig och engagerad mormor, generös som få och som så gärna ville leka sagor med barnbarnen. Lilla mamma som alltid tyckte vi bodde för långt bort, även om det bara var fem mil.
På gamla dar hamnade du till slut på äldreboende, men fortfarande lika positiv till livet, trots att du egentligen var så trött och lite glömsk. Rummet var fint, personalen så rara, maten god. Och du tröstade dig själv med att du iallafall såg bra och mindes vad du hette och med att du hade mig, din älskade dotter.
Tills du i lördags somnade så stilla i din säng, skulle vila lite. Som att blåsa ut ett ljus, så snabbt gick det.
Älskade mamma, jag är så glad att du har funnits hos mig så länge, att du inte behövde vara rädd och ensam och att du så många gånger talade om för mig hur mycket jag betydde för dig. Du lever vidare i mig och mina söner och vi ska alltid minnas ditt ljusa sinne med kärlek. Sov så gott lilla mamma!