21. feb, 2016

Will you still need me..?

Will you still need me
Will you still feed me
When I'm sixty four?
En av mina favoritlåtar med Beatles redan för länge sen, då det fortfarande var sant att det handlade om " Many years from now". Så svindlande långt borta låg det då, man kunde inte ens föreställa sig hur det skulle vara att bli hela 64 år gammal..för att inte tala om 65..
Den bild som kom upp var av någon lätt böjd, vithårig och mild som skulle sitta med katten och barnbarnen i knät och med glasögonen på näsan plira mot kaffepannan.
Och nu är man där, hjälp, vad hände? Hur kunde det går så fort? Och hur stämmer bilden?
Lätt böjd- nä, inte, vithårig,-ja, mild-njaej ,katt och barnbarn-nej, glasögon på näsan-ja, men rätt snitsiga är dom. 
Fortare än man anar går livet, samtidigt har man ju hunnit med en del. Och nu är man 65, och hoppas att livet fortfarande har många goda ting att erbjuda. Gungstolen får vänta! Vroom!!

Senaste kommentaren

17.12 | 17:34

Hej Bitte !
Tack för julkortet ! Hittade inte igen er adress. GOD Jul och gott Nytt år från Elle och HE

27.02 | 21:28

Ja, de var mycket bra och professionella.

27.02 | 18:31

Hej Bitte! Har följt dig lite på Facebook. Ser att du gjort en ryggoperation i Sthlm och att du mår bra nu. Roligt höra. Jag har ryggont, kanske spinal stenos. Rek. Du kliniken i Sthlm? .

27.09 | 07:58

Roligt att läsa om uppväxten på Vasagatan. Jag bodde själv i nr 13 på 60-talet och log igenkännande av din beskrivning av lekparken och det "stora " berget 🙂

Dela den här sidan