10. jul, 2015

Konsten att slappna av

Första veckan: konferens. Var är vi, vilka är här? Var är konferensbyggnaden, programmet, vilka föreläsningar ska jag gå på. Dagarna går fort, byter föreläsning varje timme, träffar massor av trevliga människor, stora middagssällskap, skratt, skoj, pratar engelska, sena kvällar. Väldigt trevligt, full fart.
Andra veckan: Åker till sömnig badort, ska stanna ett par dar, sen måste vi ju fara runt och bese en massa platser. Vi bläddrar i kartor, söker på nätet, åker iväg.
Nä, känner vi plötsligt, vi stannar här! På just detta hotell, i just denna badort. Vi gör max en sak om dagen, inte mer!
Första dagen är det svårt, packar väskan vid halvtio för att ”göra” något. Ligger vid stranden sen, och känner plötsligt hur hela jag bromsar in, i takt med vågorna som rullar över sanden…
Nu, fem dagar senare: Sover till halvtio (har inte hänt sedan jag var tonåring för hundra år sedan ;), ligger och drar mig (man ska ju inte överarbeta uppstigandet), går upp, drar borsten genom håret, ingen makeup (här känner ju ingen mig, mer än Bengt, och han vet ändå sanningen) går ner till frukost. Äter länge, långsamt, dricker starkt kaffe.
Sen vilar vi frukost innan vi tar itu med dagens utflykt, eller med bad. Överdrev dock badandet, eller solandet igår, så nu svider skinnet. Hoppar över lunchen, frukosten var ju så sen, tar lite siesta sen eftermiddag. Läser bok, skriver lite, tittar på film. Sen är det dags för promenad till gamla stan och slött leta efter lämpligt ställe att inta middag. Intar middag, plus ett glas vin kanske, samtalar om inget särskilt, bara lite världshändelser eller nåt annat lättlöst, strosar hem till hotellet i den ljumma natten, tittar på havet som har återintagit stranden och fyllt den med vågor.
Mina axlar, som vanligen sitter strax under öronen, har nu sjunkit ner till s k ”axelhöjd”, kanske till och med lägre, så också blodtrycket förhoppningsvis. Man får träna på att slappa, trägen vinner!