31. jul, 2014

Spatsiba!

Novotel i St Petersburg. Två stora grå byggnader, fräscha. Stort rum på tredje våningen, AC wohoo! Svalt och skönt, till skillnad från den 32-gradiga värmen utanför. Fri wi-fi och badrum med både dusch och badkar. Ska nog inte gå någon nöd på oss här :)
Planet från Sverige landade en kvart före utsatt tid, litet plan, knappt halvfullt. Kanske inte den mest optimala tiden att besöka just Ryssland nu, men jag har länge drömt om att få se det historiska St Petersburg, och resan var bokad sedan i vintras . Så vi tog Gud i hågen och flög hit. Snabb urlastning ur planet, eftersom det inte var fyllt, in i terminalen. Passkö. Det var allt annat än lätt att få visum , men nu har vi välförsedda pass med oss. Kön sniglar sig fram, här tar man inte lätt på formaliteter minsann. Till slut är vi framme hos en blond barsk dam, som misstänksamt tittar i den stora spegel som sitter bakom oss och avslöjar eventuella krypande personer, misstänkta barn eller hundar eller nåt. När hon inte hittar några såna ägnar hon sig istället åt passen med stor energi. Knappar på något, knappar igen, stämplar, stämplar igen. Tiden går. Inte en min avslöjar att hon sett oss, uttryckslöst stämplar hon på. Kanske lurar hon till lite, kanske facebookar hon? Vem vet, den höga disken skymmer allt utom den utryckslösa minen. Till slut får vi tillbaka passen, men fortfarande utan en min. Spatsiba .
In i flygplatshallen. Vi har förbeställt en bil från hotellet som ska möta oss, trodde vi. Mycket folk, mycket varmt, ingen bil... När vi väntat en stund förgäves , hittar Bengt en informationsdisk med en mycket hjälpsam dam soml berättar hur man för för att hitta en hederlig taxi. Tur det, för utanför dörren vimlar det av villiga taxiförare som skuttar fram och försöker övertyga oss att åka med dem. Vi hittar dock den hederliga med fast pris och kliver in. 
Taxikillen har inte heller gått någon charmkurs, men han hittar till Novotel , utan GPS och utan att fråga oss. Och i full fart! Snitthastigheten genom jättestaden är nog ca 80, och det här med att hålla sig till en fil verkar onödigt. Han trixar sig fram mellan filerna, stampar på gasen för det mesta, tvärbromsar ibland. Tittar inte mycket rakt fram, mest i ena backspegeln. Hela tiden med samma outgrundliga min och med rysk musik i bilradion. Bilen har ingen AC, fönstren är nervevade, svetten rinner, både av värme och av lätt skräck. Plötsligt stannar dock bilen, Novotel! Vi har överlevt! Jippee! Spatsiba, käre taxichaufför! Vi checkar in och pustar ut, och imorgon kommer Olga 
och hämtar oss för att bese denna mäktiga stad.

Senaste kommentaren

17.12 | 17:34

Hej Bitte !
Tack för julkortet ! Hittade inte igen er adress. GOD Jul och gott Nytt år från Elle och HE

27.02 | 21:28

Ja, de var mycket bra och professionella.

27.02 | 18:31

Hej Bitte! Har följt dig lite på Facebook. Ser att du gjort en ryggoperation i Sthlm och att du mår bra nu. Roligt höra. Jag har ryggont, kanske spinal stenos. Rek. Du kliniken i Sthlm? .

27.09 | 07:58

Roligt att läsa om uppväxten på Vasagatan. Jag bodde själv i nr 13 på 60-talet och log igenkännande av din beskrivning av lekparken och det "stora " berget 🙂

Dela den här sidan