21. jul, 2014

Sopigt!

En liten historia ur verkliga livet vill jag bjuda på idag;
Det var en gång en familj, eller så var det ett par, eller en, men jag tänker att de var en familj. En vacker , eller möjligen ovacker, sommardag , fick de en idé.

- Vi tar och röjer i vårt hus! Eller i vår lägenhet, eller var de nu bor, vår lilla familj. Sagt och gjort, de sätter igång, och oj vad det går ! Snart har de samlat ihop en massa saker som de inte längre vill ha i sin städade lägenhet , hamburgerförpsckningar, tråkiga kläder, youghurtburkar , ja, ni förstår , alldeles onödiga saker.
- Vad gör vi nu med alla dessa onödiga saker?, brydde sig familjen. Vi kan ju inte ha en massa skräp i vår fina lägenhet. Ja, vi lastar bilen full och åker iväg med det!
Sagt och gjort, vår lilla familj tutar i väg med bilen full av skräp, och åker omkring lite på måfå. Undrar vad man kan göra med så här mycket skräp, tro?
När bilen efter en stund passerar stadsgränsen med hundra meter så tornar plötsligt en massa skog upp sig.

- Åh, hu, säger vår familj, detta måste vara landet! Här kan vi lägga vårt skräp, här finns ju bara en massa fåniga fåglar och andra djur, de bryr sig ju inte.
Familjen öser ut allt skräp ur bilen, på denna avlägsna plats utanför all mänsklig bebyggelse, slår igen dörrarna och åker nöjda hem till sin myssoffa och tömmer fler chipspåsar och youghurtburkar.

Senaste kommentaren

17.12 | 17:34

Hej Bitte !
Tack för julkortet ! Hittade inte igen er adress. GOD Jul och gott Nytt år från Elle och HE

27.02 | 21:28

Ja, de var mycket bra och professionella.

27.02 | 18:31

Hej Bitte! Har följt dig lite på Facebook. Ser att du gjort en ryggoperation i Sthlm och att du mår bra nu. Roligt höra. Jag har ryggont, kanske spinal stenos. Rek. Du kliniken i Sthlm? .

27.09 | 07:58

Roligt att läsa om uppväxten på Vasagatan. Jag bodde själv i nr 13 på 60-talet och log igenkännande av din beskrivning av lekparken och det "stora " berget 🙂

Dela den här sidan