31. dec, 2013

Nyårsbetraktelse 2013

Betraktat många nyår har man. Så många att de rinner ihop i en tidsflod, lite suddig i kanterna här och där. Minns inte de första alls förstås, sov väl över tolvslaget då kantänka. Kan inte minnas att vi gjorde så stort väsen av nyåret när jag var liten på femtiotalet. Minns inte några nyårsraketer ens, sånt hade nog inte vanligt folk då.

Som tonåring blev nyårsfirandet uppgraderat rejält. Nu gällde det att bli bjuden hem till nån, gärna på samma party som den senaste utvalda söta killen man gillade var med på. Det gällde också att vara vaken större delen av natten, något som morgonpigga och kvällströtta Bitte såg som en stor prövning. Men det fick man ju inte visa förstås..

Så jag tog mig igenom dessa nyårsnätter med uppspärrade ögon och påklistrat leende för att inte falla i koma så fort jag satte mig ned. Minns detta med en viss fasa.

Minns också en gång en nyårsnatt när det var svinkallt , - 25 grader sådär och jag hade på mig kortkort kjol (och då snackar vi kortkort på riktigt) , lika kort vit fuskpälsjacka samt nylonstrumpor. Minns mig själv stående i en telefonkiosk (jo, det fanns små hytter med telefoner i som man kunde gå in i för att ringa, hö och häpna.) Telefonen satt fast i en sladd, man hade ingen egen. (Detta tillägger jag för att jag är en fd lärare som har ett behov av att förklara konstiga saker för min samtid ;))

Frös så jag blev blå minns jag, men det gjorde ju att jag inte somnade iallafall..

Senare nyår, med halvstora pigga söner, blev det trevliga middagar med goda vänner och deras barn, eget fyrverkeri som brändes av exakt kl tolv med  barnen ivrigt väntandes på detta under. Var härliga kvällar minns jag.

Och nu, nu har livet övergått i en fas då inga söner längre firar nyår med oss, och oftast inga andra heller. God middag, bara Bengt och jag, nyårsdikt på TV kl tolv, lite champagne och sen titta genom fönstret på alla andras fyrverkerier. Tack och lov är Blossa inte rädd för starka ljud som hennes föregångare Davina var, så det är lugnt på den fronten.

Och det kan hända sig att man stannar upp en stund, känner att man lever just nu, just i denna stund. Man vet inget om framtiden, dåtiden har redan passeat, men jag gör en paus i nuet. Känner värme, kärlek, lycka att få finnas till. Just nu, just i detta ögonblick, finns ingen sorg och ingen oro, bara nuet.

Bara vara, tror jag det kan kallas.

Gott Nytt År! Hoppas både ni  och jag får några baravarastunder  även 2014.