22. jan, 2013

Framme i Wellington

Den skönaste dusch man fått i hela sitt liv var nog den vi kunde ta på vårt tjusiga hotellrum efter vi checkat in. Bengt är medlem i Standing Commitee för ICOT-konferenserna och blir behandlad som VIP-person här. Och jag får ju hänga med av bara farten. Rummet är en svit med två rum och två toaletter och härlig utsikt över hamnen.

Efter duschandet hastade vi över till konferenscentret, Michael Fowler, eftersom det var dags för invigning och Bengt skulle vara med på en ceremoni, en powhiri, ett maoriskt välkomnande. Det genomfördes med hjälp av en maorisk krigare som gjorde allt han kunde för att skrämma ihjäl nykomlingarna. När de inte lät sig skrämmas blev de välkomande med näsgnuggning och sång.

Efter detta kom några korta snabbföreläsningar, och trots att de var bra så blev det nu extremt svårt att hålla sig vaken i sin stol. Jag fick "sömnanfall" som knappt gick att stå emot, och var glad när man fick resa sig upp igen.

Kvällen fördrevs med en god middag  i OUR-sällskap, vi var ett trettiotal personer som är med i OUR-nätverket som träffades på en restaurang och åt och drack tillsammans. Och pratade! Högt och ljudligt, svårt att höra något alls faktiskt.

Gissa om vi somnade ovaggade efter detta!