Conference on Thinking Kuala Lumpur 2009

Nu är det fem dagar kvar! Tills planet lyfter från Arlanda mot Kuala Lumpur i Malaysia.
Vi är ett tjugotal svenskar som ska bevista den fjortonde konferensen on Thinking, som börjar 22 juni och pågår fem dagar.
Förra gången det begav sig, då den trettonde konferensen gick av stapeln, var det här i Norrköping! Bengt och jag var huvudarrangörer för den, och till vår hjälp hade vi ett antal eldsjälar som brann för det här med nytänkande.
Och nu ska en del av dessa samt Bengt och jag fullborda äventyret med att besöka den fjortonde konferensen. Ska bli härligt att få delta fullt ut, på den trettonde hade vi så mycket att göra så vi hann inte njuta riktigt. Om du vill veta mer om den kan du läsa och se video på den här hemsidan.
Riktigt lata ska vi dock inte vara, för några av oss har med oss presentationer som vi ska framföra. Vi är bland annat några damer som har mötts under åren från 2007 , Thinking Sisters kallar vi oss, och vi ska berätta om vårt arbete i Sverige med att sprida idéerna om tänkande. Sista helgen i maj träffades vi i Umeå hos Kerstin Holmlund, för att försöka fundera på vår presentation, och nu i helgen fick vi ett önskemål från Kuala Lumpur om att få vår presentation i förväg för att lägga den i datorerna. Så nu fick vi bråttom!
Få se vad vi får ihop.
Jag ska skriva flitigt och rapportera från vår resa och från konferensen, så du är välkommen att följa med!

Dan före dan..
Fixar tusen sinom tusen saker att tänka på. In i det sista har jag och mina tre kamrater i Thinking Sisters (låter som en kör eller som en sånggrupp..kanske något för framtiden..?) filat på vår presentation. Vi har haft god hjälp också av en duktig PP-designer som har snyggat till våra bilder. Öva oss får vi väl göra på planet eller i Kuala Lumpur. Vårt framträdande "live" blir inte förrän onsdagen och då har vi 25 minuter på oss inte mer. Så det ska vi väl klara.
Nu måste jag snart ta fram resväskan..och glömma jobbet..

Så  åkte vi då, 7.30 på midsommarafton ifrån ett kyligt Norrköping. Vi, det var vårt Norrköpingsgäng, Bengt och jag, Birgitta Heikne, Pia och Ulla från LiU och Bosse Larsson, vår kreative De Bonoutbildade lärare som jobbat en del med Södras lärare och chefer. Vi hade genom resebyrån ordnat en liten buss som skulle ta oss till Arlanda, då tågförbindelserna på midsommaraftonen inte är helt bra. Jag hade tänkt mig en liten minibuss, med plats för åtta personer, men fram körde en trevlig riktig buss för ca 25 personer. Så vi kunde breda ut oss!
Framme på Arlanda vid 10. 30 ca där vi i incheckningskön till Malaysia Airlines sammanstrålade med resten av svenskgänget, Fredrik med fru, Jannika med kompis, Marie S med kollega, Marie A, Agneta W, Urban, Jan. Dessutom dök det upp fler svenskar som skulle resa till Conference on Thinking på eget bevåg. Härligt! När vi började prata om ICOT för några år sedan hade bara ca fyra svenskar + Bengt och jag någonsing hört talas om konferensen. Nu har tusentals hört talas om den, hundratals varit på den och några fortsätter vara trogna besökare.
Så småningom lyfte planet och vi har tillbringat drygt 11 timmar sittandes rakt upp och ned, försökt sova med växlande framgång.
Och nu är vi här, i Kuala Lumpur, med de berömda tvillingtornen. Vi har gjort en sight-seeingtur medan vi väntade på rummen på Impiana hotell, ätit god malaysisk mat och gjort allt vi kan för att inte somna under gång.
Gäller att klara sig till kväll innan vi somnar, vi ligger sex timmar före Sverige i tid, så att vi kommer i fas tills konferensen börjar på måndag.
Så jag skriver lite i min reseblogg och försöker att inte lägga näsan på tangentbordet av ren trötthet. Det ska nog gå!

Vaknar med ett ryck vid 9-tiden, en chock för en gryningsvaknare. Men våra kroppar tror att det är mitt i natten , sex timmarstidsskillnad lurar den så.. Frukost på hotellet. Där dyker Shameem Rafik-Galea upp, denna konferens s k convenor, dvs den med fullt ansvar för hela konferensen. Som vi var 2007. Hon ser trött ut, vilket vi har full förståelse för. Det är verkligen skönt att vara med som vanlig deltagare, även om det var fantastiskt kul att vara arrangör också. Det har verkligen givit oss mycket.
Efter frukosten ska Jannika, Kerstin och jag gå igenom vår presentation som vi ska hålla på onsdag, men innan dess stöter jag på Bill Martin med fru och Ragnhild Isaacsen, våra CDE-handledare som jobbar med oss i Norrköping kring HAgebyskolan och senare i höst också kring förskolan Önskestjärnan. Kärt återseende!
Sen tränar vi på vår presentation och har långa härliga tankeutbyten. Oj, vad man fyller på sitt sinne sådana här tillfällen!
Registrering på KLCC, ett jättelikt konferenscenter som man lätt kan gå vilse i så länge att man hinner bli en dammtuss om man inte passar sig. Får våra omfångsrika program och läser ivrigt. Vad ska man välja av allt detta?
Sen snabb simtur i hotellpoolen som är utomhus i värmen, med utsikt mot tvillingtornen och KLCC.
OCh sen bussar som hämtar vid KLCC för en tur till värduniversitetet Universiti Putra Malaysia, ett jättelikt campus för 30 000 studenter. De bor där , pluggar, sportar (tolv sportplaner) har eget sjukhus och massor av vakter.
Efter rundtur tas vi emot kungligt med vackra malysiska folkdanser och massor av god mat.
Och imorgon börjar det..på riktigt!

Imorse var vi på plats för att starta vår konferensresa på riktigt. Det skulle börja med Howard Gardner + senare Lane Clark och Patrick Newell, och efter detta invigning. Invigningen hade fått flyttas fram så den högskoleminister som skulle inviga inte kunde komma förrän då..
Vi sprang ihop med goda gamla vänner, John Edwards, min favorit, och Bill Martin igen, Lane Clark och hennes Ed och många flera.
Bengt kunde också sträcka på sig rejält för han har blivit tillfrågad och invald i den internationella kommittén, den sk Standing Committe, för Thinking Conference, där han kommer att sitta med John Edwards, Bob Swartz, David Perkins, Jane Stewart och Karen Morrison. Grattis Bengt, är stolt över dig!

Howard Garder inledde som keynote med titeln Multiple Intelligences 25 years and beyond, där han sammanfattade sin forskargärning genom en resa genom hur man tänkt om intelligens i olika tider, och vad man använt hans tankar om de sju(nio) intelligenserna till över världen. Bland annat pratade han en hel del om Reggio Emiliapedagogiken som han ansåg ta tillvara alla intelligenserna hos barnen. Kul att vi har så bra förskolor i Södra som har förstått detta också!
Några citat "Det är orättvist att ha likadan skola för alla barn eftersom barn lär olika"
"Framtidens lärande hör till den som förstår att anpassa lärandet till varje elevs förutsättningar"
"Vi måste utbilda för det okända"
"vi måste ha ett flexibelt lärande"
Utvärdering av kunskaper enligt HG är att sätta barnen i en rik miljö och låta dem visa vad de kan.
Boktips och annat: Teaching for understanding
Krechevsky: Preschool Assessment Handbook
Hemsidor: HowardGardner.com

Lyssnade sedan på en spännande filmmakare  Patrick Newell, som gjorde en film om lärande. Kolla www.21Foundation.com 

Sen kom själva invigningen. Vi satt i stora hallen (enorm, som allt annat i KLCC) och så kom en procession av vackra flickor och gossar i traditionella färgrika kläder. De höll guldparasoller-guldpalmer och efter dem kom ministern och unversitetsrektorn. Fotoblixtarna korsade luften, TV och tidningar var på plats, och så invigdes konferensen med tal och slag på en traditionell gong-gong. Sen brakade stora trummor loss, musik flödade och vackra danser dansades.
Häftigt!
Efter lunch (överdådig!) vidtog så föredrag  om vikten av att satsa på barns lärande av Malaysias First Lady (gift med premiärministern)som leddes in via röd matta! Det verkar lättare att vara politiker i Malaysia än i Sverige tycker jag..
Överväldigad av allt detta vacklade jag till hotellet och intog poolen.
Ikväll blir det "Dining in the clouds"

Tidig tisdagmorgon för Bengt och mig eftersom Bengt skulle hålla en av sina två presentationer kl 8.15. Vi hade inte så stora förhoppningar på publikantalet eftersom morgonen var tidig och grå, det regnade , visserligen varmt regn, men blött.. och många parallella seminarier
Trots detta dök det upp ett trettiotal personer för att lyssna, känns ju rätt kul för den som ska prata.
Dagen har varit fylld av intressanta talare även i övrigt.
Collin James från Sydafrika talade om "The structure and nature of stupidity" och skiljde på analytisk intelligens, somatic intelligens (magkänsla) och emotionell intelligens och lade till Adaptive Intelligence och adaptive thinking för en ny värld. Kunna använda sitt förstånd tolkade jag det något vanvördigt som.
Nick Zeniuk pratade om sociala nätverk, teamarbete och om att ingenting fungerar utan delad vision och tilltro till sin personal att de kan göra det. Chefens viktigaste uppgift är att lyssna till och stödja de anställda. "Life is what you pay attention to" Fokusera på systemen, inte på uppförandet. Veta hur man tar tillvara på de anställdas kunskap och vilja.
"Performance leadership" var Nicks bidrag till ledarskapstyperna och att skratt och glädje bidrar till gott arbete. Bakom ideerna om Performance ligger Senges Organizational Leadership och Kims Vision Development.

Dagen avslutades med min favorit alla kategorier John Edwards som pratade om ledarskap utifrån sina fyrtio år som forskare och utvecklare av ledarskap. Han nämnde fyra stora självbedrägerier man kan göra som ledare
1. Illusionen om att alla är med..när man sagt vad målet är ska alla förstå och jobba för detta
2. Illusionen om bra kommunikation...när man förklarar förstår alla vad man menar.. i verkligheten tolkar alla all information utifrån sina egna  tankar och föreställningar .
3. Illusionen om Generaliability.. att man kan föra över en modell från ett område till ett annat...när allt beror på kontexten.
4. Illusionen om Selfawareness...jag känner mig själv, jag vet hur det går för mig, jag är objektiv..

Hur ska då en god ledare vara? Han exemplifierade bland annat med två bilder ur skolans värld, klassrumsledaren som får elever att ta eget ansvar och kycklingmamman som styr och kontrollerar. Att se John handgripligt visa kycklingmammans kacklande var obetalbart!
Slutsats: En god ledare är:
1. En god och utmanande coach
2. En som skapar en stark feedbackkultur
3. En som kan ta emot feedback öppet och utan att försvara sig, och som agerar utifrån den.

Idag var det dags att vara i elden själv. Jag har tillsammans med Jannika Roeck.Hansen och Kerstin Holmfeldt skrivit ett paper benämnt "Thinking for sustainable school development".
Vi skulle presentera detta 8.15 i morse i konkurrens med 15 andra parallella sessioner, samt med den sköna sängen på hotellet.
Till vår häpnad kom det ca 10 helt främmande personer förutom de egna stödtrupperna, så det kändes ju bra efter allt jobb vi lagt ner. Vi delade på en tid på trettio minuter så man får ju haspla ur sig ganska snabbt. Men det kändes rätt OK trots allt.
Första keynote idag var den för Mindmapping välkände Tony Buzan, www.buzanworld.com som pratade en timme om tänkande och hur vi människor alltid använder bilder och fantasi för att minnas saker. Sen pratade han länge om hur man använder ord? i en mindmap.. Hmmm.. Men skicklig var han visst.
Efter detta var det Bengts tur igen, nu en hel timme kring shared visions och visualizations, i konkurrens med bland annat Perkins mfl. Det kom inte så många på hans presentation denna gång, men de få som var där var intresserade och bra tankeutbyten uppstod.
För min del avslutades konferensdagen med Kevin Warwick, forskare från Storbritannien som forskar på hur människa och robot kan bli ett. Han har diverse saker inopererade i sig som gör att han kan få saker att hända med blotta tanken. Bland annat var han hopkopplad med sin fru ett tag så att han kunde känna när hon rörde handen. Låter ju inte så svårt kanske, men eftersom de var i olika rum så ökade svårighetsgraden betydligt. Han hade stora förhoppningar på framtidens datormänniskor. Spännande ,men lite science fiction för min enkla hjärna.
Nu är det snart dags för den stora galamiddagen. Får se hur vi tar oss dit, just nu dundrar åskan på för fullt och regnet häller ner.. Men varmt är det, en bit över trettio minst.

Middagen blev fin! Vi tog oss till Renaissance Hotel för den, ett jätteflott lyxhotell inte så väldigt långt från vårt eget hotell. Men det regnade och åskade så vi lyckades haffa en taxi som behövde ca 50 minuter för att ta sig dit i rusningstrafiken med många stopp. De andra i gänget promenerade dit på ca 15 minuter, men de var då genomblöta..
Sen mat och sång , bland annat av Staffan Holmlund, och en allmänt trevlig kväll.
Idag hade vi sovmorgon till nio, sen blev det David Perkins som pratade om att utbilda för det okända. Making learning whole.
Vad är då vettigt att lära sig i en komplex föränderlig värld? Han pratade en hel del om Expertis-Flexpertis i den frågan, dvs att kunskap man har ska kunna tillämpas på mer än bara det uppenbara.
Sen handlade det en hel del om resultatet av de gula lapparna som vi åstadkom under de Bono-föreläsningen ICOT 2007 i Norrköping. Frågan till publiken då var just vad de tyckte skulle vara viktigt att lära sig för framtiden, de skrev och satte upp gula lappar med svar och jag och mina kamrater samlade in och skrev rent alltihop och skickade till David. Och nu hade han kategoriserat dem och använde sig av dem för en del av sin intressanta föreläsning. Kul tycker jag! Stafettpinnen har gått vidare. Toppförslagen var Thinking, Self understanding, Empathy, Ethics, Communications och Learn to learn.
Sen var det åter dags för John Edwards, Lesson from a life of teaching thinking, där han funderade över hur man kan ta till sig förändringar och utveckla sig som lärare t ex. När man börjar med något är man alltid novis och mår då bra av att ha modeller och annat att följa, kan tom bli farlig om man inte har det, men om man fortfarande behöver det efter tre år är det inte så bra. När man är expert kan man designa sin undervisning direkt i nuet efter det sammanhang den finns i och vad varje elev behöver just då. Tänkvärt!
Sen hade jag möte med John och de andra CDS-vännerna för att planera höstens insatser i Norrköping. Hageby-Vrinnevi och Önskestjärnan på gång! Och en dag med Philosophy for Children med James och lite info om CDS för rektorer och andra intresserade.

Så är det då dags för sista dagen av en underbar konferens. Börjar med att skaffa bandage till Bengt som fått någon muskelbristning och haltar svårligen. Sen visar det sig att även Fredrik fått något liknande på precis samma ställe på sin vadmuskel. Hmmm.. Någon ny otäck konferensvirus kanske..?
Sist av oss i svenskgänget var Bosse Larsson som hade en workshop idag, och sen efter lunch var det dags för den stora begivenheten Edward de Bono. Han börjar bli till åren kommen, 76, och fick ju hastigt ställa in sitt deltagande i vår Norrköpingskonferens, men nu var han på banan igen. Lite skröplig rent kroppsligt, men vid full vigör i hjärnan. Höll en av sina  oefterhärmliga föreläsningar sittande vid en OH-projektor ritandes med tuschpennor på en rulle OH-film. Det har inte varit modernt på många år, men blir väldigt speciellt och effektfullt.
En hel del tänkvärda ord blev sagda.

Och så avslutades alltihop med tal och dans och blommor och applåder, och Shameem lämnade över stafettpinnen till nästa konferensanordnare Carol McGuiness från Belfast Nordirland. År 2011 ska det bli, exakt datum kommer snart.
Så vi svenskar måste ju strömma över då, nära och bra för oss. Nya Zeeländarna på denna konferens var 150 st, nog måste vi slå dem! Och nog måste våra norska vänner ta upp kampen också!
Och sen fick Bengt och jag till vår stora överraskning varma ord och fina presenter av våra svenska reskamrater och vi lovade varandra att snart ses igen.
Känns fantastiskt!